Otäck morgon

Lite sliten efter Danmarks resan hade jag tänkt mig en liten sovmorgon och en relativt lugn måndag. Det blir väl aldrig som man har tänkt sig, visst?! I ottan ringer telefonen, det är Sara - Tivo Lees nya ägare. Sara och hennes man var ju och hämtade Tivo Lee i fredags. Dock var tanken på att åka transport inte så lockande för det lilla fölet och då han inte har åkt så värst många gånger så beslöt vi att ta Favo Rit till hjälp. Hux flux stog hon också på transporten och vi beslutade att hon fick tillbringa helgen i Björndalen. Nu var det då måndag och jag hade på programmet att hämta hem henne. Hade tänkt mig lite senare än när Sara ringde.

Sara lät uppgiven i telefonen och jag anade att något hemskt hade hänt. När Sara skulle ta in Favo Rit och Tivo Lee för kvällen råkade Favo Rit nosa på tråden. Hon fick en stöt, blev rädd och kastade sig iväg. Efter sig hade hon grimskaftet som gjorde att hennes rädsla eskallerade. Tivo Lee blev orolig och kastade sig efter Favo Riten. De skenade i väg och ett tu tre hade de tagit sig ut från gården och försvann in i kvällens mörker. Trots tappra försök från både Sara, Palle och grannar så kunde inte ponnyerna finnas...

Som ni förstår så kunde Sara inte sova många minuter i natt och när hon så ringde mig hade de flesta otäcka tankarna surrat runt i huvudet. Jag blev med ens klarvaken och snabbare än blixten kom jag i kläder och susade iväg för att anluta mig till dem och fortsätta sökandet. 





Sara hade kontaktat Polisen, medier, vänner och grannar men ingen hade sett eller hört något. Vi var verkligen oroliga och ju fler timmar som tickade på och områden vi sökt av utan resultat så befarade vi det värsta,  i alla olika skepnader.

Då fick vi samtalet. Grannen Arne hade gått ut en extra gång och tittat till sin stora flock med köttdjur. Där i kohagen stog två ruffsiga, leriga ponnyer. Gissa om jag och Sara fick vingar under fötterna när vi sprang dit! Utan skråmor fann vi ponnyerna som var så glada över att bli hittade. De gnäggade välkomnande när jag ropade och kom i trav. Vilken lättnad, vilken lycka! Men hur hade de tagit sig in där? Över tre trådar axelhögt staket? Till synes helt. Hur hade det gått till? Vem vet, förrutom ponnyerna. Hoppas bara att Arne dubbelkollar så inte koflocken också rymmer.

Så många känslor på en och samma dag! Den där lugna dagen får vi ta en annan gäng. Nu är jag bara så glad att hästarna är där de ska och mår bra!

Nathalie