Farsdag

Grattis till alla pappor där ute. Idag är Er dag!

Här på gården firar vi dagen med en riktig far och son present. Stefan och Wilgot har fått en radiostyrd bil att köra runt med på gårdsplanen. Se upp alla i omgivningen!

Skam den som ger sig!

04.00 uppstigning! Hämta Bettan på vägen till Varberg. Agilitytävling - jajjamen!

Man är väl inte riktigt klok. Men där var vi båda två och säkerligen inte ensamma. Omkring 100 startande i largeklasserna. Banvandring innan solen hunnit vakna. Det är charmigt med intressen, eller?

Var det värt det då? Om! För den oinvigda säger säkert resultatet och målet ingenting men för alla likasinnande kommer här en rapport.

Vi började med hoppklass där Sally gick ungefär hur fint som helst. Ett nollat lopp och sista uppflyttningspinnen i klassen. Sally har nu kvalificerat sig till klass 2. I agilityklassen fick vi fem fel på slalomingång och kom på en 13:e plats totalt.

Bettan och Lego gjorde mycket väl ifrån sig trots att det blev två diskningar i resultatlistan. Deras lopp var mycket fina och samspelta. Dock för enstaka missar. Det har hänt mycket sedan de började sin agilitydebut för dryga året sedan.

Som ni kanske redan vet så har min och Sallys väg inte direkt varit spikrak. Som vi har kämpat, tränat och tränat. Jag har haft en övertygelse om att detta skulle bli något riktigt bra men hur var den stora frågan. Tekniker, metoder och tillvägagångssätt har avlagts, omprövats och nötts. Vad mycket jag har lärt mig längs vägen. Den främsta lärdom är kanske att det aldrig är för sent att träna om från grunden. Det tar tid och tålamod men kan ge enormt mycket när det känns som om man kommit på rätt sätt. Nu är vi ju inte i mål på något sätt men att ha tagit 3 uppflyttningspinnar på de senaste 5 starterna ger mig självförtroende att våga hoppas på framtiden igen och på att vår träningsmetod är rätt för oss.

Tack till Bettan för hur du skämmer bort mig med träningssällskap, stöd och mumsigt fika!

En glad Bettan, trots tidig morgon!

halv åtta hos mig...

Tänds lamporna i stallet.

Masar sig fåren ut i hagen.

Släpps hästarna ut.

Ges katterna mat.

Mockar jag boxarna.

Halmar.

Fyller vatten.

Lägger in hö.

Sopar stallgången.

Leker hundarna i halmen och på stallgången.

Kör skolbussen förbi ute på grusvägen.

Går vi in för att äta frukost.

Klockan är halv åtta  i vårt stall väldigt länge.
Det enda som stämmer på klockslaget är att vi går in, skolbussen kör förbi och att det är hög tid att byta batterier i klockan.

Otäck morgon

Lite sliten efter Danmarks resan hade jag tänkt mig en liten sovmorgon och en relativt lugn måndag. Det blir väl aldrig som man har tänkt sig, visst?! I ottan ringer telefonen, det är Sara - Tivo Lees nya ägare. Sara och hennes man var ju och hämtade Tivo Lee i fredags. Dock var tanken på att åka transport inte så lockande för det lilla fölet och då han inte har åkt så värst många gånger så beslöt vi att ta Favo Rit till hjälp. Hux flux stog hon också på transporten och vi beslutade att hon fick tillbringa helgen i Björndalen. Nu var det då måndag och jag hade på programmet att hämta hem henne. Hade tänkt mig lite senare än när Sara ringde.

Sara lät uppgiven i telefonen och jag anade att något hemskt hade hänt. När Sara skulle ta in Favo Rit och Tivo Lee för kvällen råkade Favo Rit nosa på tråden. Hon fick en stöt, blev rädd och kastade sig iväg. Efter sig hade hon grimskaftet som gjorde att hennes rädsla eskallerade. Tivo Lee blev orolig och kastade sig efter Favo Riten. De skenade i väg och ett tu tre hade de tagit sig ut från gården och försvann in i kvällens mörker. Trots tappra försök från både Sara, Palle och grannar så kunde inte ponnyerna finnas...

Som ni förstår så kunde Sara inte sova många minuter i natt och när hon så ringde mig hade de flesta otäcka tankarna surrat runt i huvudet. Jag blev med ens klarvaken och snabbare än blixten kom jag i kläder och susade iväg för att anluta mig till dem och fortsätta sökandet. 





Sara hade kontaktat Polisen, medier, vänner och grannar men ingen hade sett eller hört något. Vi var verkligen oroliga och ju fler timmar som tickade på och områden vi sökt av utan resultat så befarade vi det värsta,  i alla olika skepnader.

Då fick vi samtalet. Grannen Arne hade gått ut en extra gång och tittat till sin stora flock med köttdjur. Där i kohagen stog två ruffsiga, leriga ponnyer. Gissa om jag och Sara fick vingar under fötterna när vi sprang dit! Utan skråmor fann vi ponnyerna som var så glada över att bli hittade. De gnäggade välkomnande när jag ropade och kom i trav. Vilken lättnad, vilken lycka! Men hur hade de tagit sig in där? Över tre trådar axelhögt staket? Till synes helt. Hur hade det gått till? Vem vet, förrutom ponnyerna. Hoppas bara att Arne dubbelkollar så inte koflocken också rymmer.

Så många känslor på en och samma dag! Den där lugna dagen får vi ta en annan gäng. Nu är jag bara så glad att hästarna är där de ska och mår bra!

Nathalie

Helgen i Herning

Vackra vyer

I fredags kväll hämtade Anna upp mig och Megan i Lund. I sikte hade vi en helg med hundutställning i Herning. Annas båda Heelerpojkar Kasper och Quintus var så klart med och tillsammans kamperade vi i ett rymligt hotellrum i Brande, utanför Herning. Vi var helt klart inte ensamma om att vara utställare 'on the road'. Tror nog att det inhystes hundar i varenda hotellrum i grannskapet och längs vägarna var det suspekt många kombin och familjebussar med hundloggor på.

On the road - again

Lördagens utsällning blev dock lite av ett platt fall. Med Megan som ju är Svenskt champion hoppades jag på ett cert så att hon även skulle bli Danskt champion. Annas båda grabbar är Nordiska champions och Anna hoppades på BIR med någon av dem. Trots bara 4 Heelers i ringen blev det inget sådant utdelat denna dag. Våra tre hundar fick betyget very good (och inte excellent som krävs för att gå vidare) och den fjärde hunden erhöll betyg good. Snopna samlade vi ihop våra saker och tänkte att vi nog fick ta en fin tripp ut till havet för att muntra upp våra sinnen. Det gjorde verkligen susen. Både vi och hundarna nöjt i fulla drag av promenad i solnedgången vid strandkanten och snart var dagens resultat som bortblåsta.

Kasper

Megan

Megan

Quintus

Kasper

 Söndagens resultat blev ett upphämt, till viss del. Både Kasper och Quintus erhöll excellent och fick tävla om bästa hane. Vann gjorde Quintus som även vann Bäst I Rasen och erhöll titeln Dansk Vinner 2010.
Megan fick återigen ett slätt very good och det var bara för mig att mäkta besviken konstatera att trots hennes 7 Svenska cert så stöter vi på patrull i Danmark och nu är till och med "tredje gången gillt" passerat.
Besviken och resa-, anmälningsavgift-, broar- och hotellrums- fattigare i plånboken grämde jag mig en bit på resan hem. Sedan dök det gamla mantrat upp och jag anmälde mig på stående fot till en ny Dansk utställning.

Skam den som ger sig!

Heelers i mini Chesterfieldsoffa - ett måste ;)

So long Högseröd

Foto: Sara Palmman

Nu travar Tivo Lee vidare på nya upptåg. Ut i vida världen ska han (fast fortfarande inom Skånes gränser). Tivo Lee är såld till ett underbart hem med duktigt hästfolk och en flock Heelers. Kunde väl inte bli så mycket bättre?!!

I Björndalen kommer han att få gå i stora hagar och busa med jämnåriga Ruff. Det kommer att passa honom alldeles utmärkt. Vi är också övertygade om att när tiden är mogen kommer han att vara en underbar individ att arbeta med. Lugn, harmonisk och med lite lagom humör. Ja han är en guldpojke!

Lycka till!

Hur svårt ska det vara?

Att fota valpar är inte lätt. Speciellt om man envisas med att göra det själv (dvs. utan medhjälpare), med resten av hundflocken kring benen och i ett dåligt ljus. Att valpar ständigt hoppar omkring och kommer en aningens för nära när man sätter sig ner hör ju också till saken. Får ge mig ut igen med bättre förutsättningar.

Hoppas att mina bilder roar så länge.  Här kommer Catch: