onsdag 29 december 2010

Nu är glada julen slut

Julen är över för denna gång. Stämningen har verkligen varit vintrig. Höga drivor och djupa dalar. Snön har levt sitt egna liv och ställt till det med framkomligheten. Mamma kom dock lyckligt fram med tåget, både hit och hem. Försening blev det så klart men inte så farligt ändå.

Vattnet i stallet har hållt sig bra länge men på juldagen skulle det så klart till att frysa. Det vara bara till att bära hinkar innefrån. Många är minnena av detta från Norrland men för att vara helt ärlig så ligger Skåne nu i täten på antal tillfällen detta har hänt. I går fick jag lyckligtvis igång vattnet igen och jag hoppas att det håller i sig. Om inte annat så har jag min trofasta vän, kupévärmaren.

Gårdens katter gör inte många knop. De ligger mest och myser inne i varma sadelkammaren. Någon utflykt till gödselstacken för att spana efter möss gör de då och då. Men bara när jag nyss har varit där och tömt kärran så att de har varmt underlag på utkiksposten.

Många var julklapparna under granen. Mest till Wilgot så klart, som gillade kartongerna och vykorten lika mycket som presenterna. Lite roar de små säger man väl?!

Själv fick jag också en hel bunt med fina presenter som jag är riktigt glad över.

Nu väntar nyår. Hoppas att den blir lugn och att grannarna sparar på krutet.

Fina tekoppar!

lördag 18 december 2010

Visst har vi snö!

Snö i massor har vi här i Skåne. Ungefär som förra vintern men denna gång har det kommit tidigare. Att gå på promenad med barnvagnen är ett äventyr och värsta styrkepasset. Längtar efter mina skidor som finns kvar uppe hos mamma i Stockholm. Ingen mening med att ta med dem ner till Skåne, tänkte jag en tid tillbaka då snö i Skåne var kortvarit och sällsynt. Nu hade jag gärna hoppat i pjäxorna och knytit snöret till Wilgots pulka runt midjan när vi ska bege oss ut för motionering av hundarna. En egen pulkabacke sparar vi dock ihop till bakom maskinhallen. Den funkar även bra för hundarna att klättra i!


torsdag 16 december 2010

Fusk skimmlar

Då var det dags för ett nytt snöoväder att dra in över vårt land. Idag är jag glad att jag inte har några möten eller annat inplanerat som gör att jag skulle vara tvungen att ge mig ut på vägarna.

Hästarna fick äta sin frukost ute men strax innan lunch var de täckta i snömodd och då tyckte jag att det fick räcka med friskluft för idag. Stallet är klart och alla djuren är ompysslade. Wilgot och hundarna har varit med ute i stallet och vi lekte och busade lite i snön på vägen in så nu kan vi gott njuta av att kunna vara inne i värmen och bara spana ut på eländet då och då.

Vi får ju så klart masa oss ut över gårdsplanen för snabb hundrastning och fodring av hästarna men det skall vi nog klara. Hundarna är inte direkt lätta att få utanför dörren sådana här dagar. De kissar så snabbt det bara går nedanför trappan och sedan är de snabba att smita in igen. Det är tur att vi har en stor stallbyggnad där de kan springa runt och busa så de får göra av med lite energi.

Hoppas att ni har det bra där ute i landet och att ni kör försiktigt om ni måste ut!

tisdag 14 december 2010

Luciatåg

I går gick det årliga Luciatåget till häst på Hörbys gator och torg.
Rita och Cornelia deltog i år i det kalla och snöiga vädret.
Men vad det värmde att se dem. Så fina ihop!

onsdag 8 december 2010

Julkort


Julen närmar sig med stormsteg. Här i Skåne är det för ovanlighetens skull vinter på riktigt med äkta snö. Hoppas att det håller i sig hela vägen över nyår. Därefter kan det få töa och bli vår snabbt, det gör mig inget.

Årets första julkort har kommit. Jag blev jätte glad och lite överraskad faktiskt. För det var verkligen ett vackert kort, lite personligt också. Det är Ellen (Catch uppfödare från Norge) som har sänt en vacker och julig bild på en Heeler. Så rart!!

Kan inte hjälpa att känna lite press. Det här med julkort är inte min starka sida. Någongång runt påsk brukar jag få höga tankar om att i år ska jag skicka julkort till verkligen alla jag känner. Korten ska vara riktigt personliga men helst utan bild på barn som blir större och fler för varje år. Någonstans på vägen så kollapsar dock idéerna. Om jag har tur så får jag iväg en ynklig skara julkort med färdigtryckta tomtar köpta på Ica dagen efter att de enligt posten skulle ha legat på lådan...

"Det är tanken som räknas", brukar dyka upp i mitt huvud för att rättfärdiga min brist på framförhållning och tidsprioritering på detta område. "Nästa år, då ska jag baske mig göra det bättre!"  Eller så inte... Vi får se! Men för att på ett ynkligt sätt rädda detta år (om jag inte lyckas ta mig till affären) så säger jag här på webben:

God jul på Er alla!!

Vackert som ett julkort.



måndag 6 december 2010

Wilgot och vännerna

Wilgot, snögott och vovvarna.

Vi har fortfarande vinterväder med snö här nere i Skåne. Blåsten har lagt sig och kylan har lättat. Med bara någon minusgrad är snön så där härlig att göra snöbollar och figurer av. Inte helt perfekt så där som när man kan ta en liten snöboll och rulla i snön och vips är den megastor (som i Bu och Bä i blåsväder - om ni känner till den). Perfekt behöver det nödvändigtvis vara för att jag skall få nostalgiska känslor och bege mig ut i snön och skulptera. Det är faktiskt rätt så lite som krävs för det om jag skall vara helt ärlig. Många och långa var min barndomsvintrar i Norrland som jag till viss del kan sakna så här inför jul.

Wilgot tycker att det är kul med snö och det gör hundarna också, i olika grad. Wilgot gillar att ha hundarna kring sig och har full koll på vem som är vem. Honey och Sally brukar de flesta av våra besökare snabbt lära sig men den lilla svarta ligan har många svårt för att identifiera. För Wilgot är inte det några problem, han är till och med mer säker än vad husse och jag kan vara när de som hastigast springer förbi.

Wilgot ser skillnad och vet att de har olika egenskaper och namn. Av Riga (Ona) kan man bli hoppad på med båda frambenen i magen och en puss i ansiktet. Sally (Talla) är hon som figurerar i perferiet och snudd på vallar honom om inte mamma säger till, hennes päls är gosigast och han kramar gärna om hela henne när de gosar. Honey (Hanna) gillar inte att bli klappad men kommer gärna med en boll som Wilgot får kasta. Megan (Mah-Na) står stilla som en staty och gillar att bli klappad. Hon får gärna slicka Wilgot i ansiktet och munnen, men inte för mamma. Megan är den som är roligast att släppa ner matbitar åt... Ley (Dell) gillar bäst att bli klappad på magen och om man klappar henne på ryggen kan det hända att hon tacklar Wilgot med rumpan av pur lek-glädje. Catch (Kaaat) är nog Wilgots favorit och den han började säga namnet åt först. Tillsammans leker de med leksaker, busar och gosar.

Wilgot är tålig och lugn med hundarna och säger åt dem att gå bort (bått) om de står i vägen där han skall fram. De får också höra ordet neeej om de tar någon av hans leksaker. Att Wilgot är hundvan är det inget snack om men vad han gillar bäst är ändå katter (!) men det får kanske bli ett annat inlägg.

fredag 3 december 2010

Svärfar


Min svärfar, Stefans pappa och Wilgots farfar gick bort den 16 november. I går hölls begravningen i Lövestads kyrka. Dagen var sorglig och blandad med en viss oro. Vädret var inte riktigt med oss men vi trotsade och gav oss ut i snöyran på näst intill oframkomliga vägar.

Sorgen har många sidor. I morse när jag tog ut hästarna insåg jag plötsligt att jag inte kommer att få några fler telefonsamtal från Sigurd.

Sigurd var född 1919 och har upplevt lantbruket på den tiden då man använde hästar som arbetsredskap. Han gillade verkligen hästar och även om han inte var införstådd med dagens hästsport så höll han god koll på hästarna på vår gård. Han brukade ringa på förmiddagen några gånger i veckan. Varje gång telefonen ringde visste jag att det var han som ville höra hur vi hade det. Sigurd kände till våra hästar ganska väl och när han var här på besök ville han alltid gå ut en sväng och se hur hästarna hade det. Om någon häst gick i en annan hage än tidigare eller inte fanns på gården var han kvick att observera.

Jag är glad att haft en svärfar som tyckte att det jag jobbade med var intressant och viktigt. Jag saknar honom för den han var, för det han gjort och för det han har givit.

torsdag 2 december 2010

Catch goes SKK

Nu finns Catch med i Svenska kennelklubbens register. När man importerar en hund till Sverige skall man skicka in dess registreringsbevis till SKK. Hunden får då ett Svenskt registreringsnummer som därefter blir det officiella. Man behåller dock det utländska registreringsbeviset.
Det tog ett tag innan jag fick Catch registreringsbevis från Norska kennelklubben. Norge har lite annan administration än vad Sverige har. Där förhandsregistreras valparna med nummer men det officiella registreringsbeviset skickas inte ut förän ägaruppgifterna har sänts in till NKK.
Jag fick Catch bevis i förra veckan. I tisdags åkte jag till vårt postombud och sände iväg det till SKK med postförskott. Då man skall skicka originalet så vågade jag inte chansa. I torsdags eftermiddag pep det till i mobilen. Fick ett sms där det stog att ett postförskott har sänts från SKK till mig och att jag skulle meddelas vidare när det fanns att hämta hos vårt postombud. Det kallar jag snabb service!

Gick genast in på SKKs avelsdata för att kolla att Catch verkligen fanns med, vad han har fått för nummer osv. Jo då, han fanns med! Men i stället för Norge som importland stog Spetsbergen... Hmmm... Vad jag vet är det den största ön på Svalbard... Men vad jag verkligen VET är att det inte var där jag hämtade honom. Märkligt!


Procordia's Catch A Fire H lancashire heeler