Hälsning

Här kommer en hälsning från Hillstar's Come As You Are "Scott" och hans kompis Svante.

De bor tillsammans med sin husse och matte i Stockholm.

Älskade Sussi

Finaste Sussi lever inte längre. Så sorgligt. Jag saknar henne.

Sussi kom till oss för 3 år sedan. Då var hon halvåret gammal, pälsen full av tovor och gammal ingrodd koskit. Hon var mager, hade diarré och rinniga ögon. Tänder saknades i munnen och de var trots hennes ringa ålder täckta av tandsten. Med andra ord var hon i bedrövligt skick. Detta till trots hade hon en god uppsyn. Kärvänlig och man kunde ana en härlig individ under allt det där. Så jag tog hem henne. Duschade henne med rikliga mängder schampoo och klippte bort alla tovor. Det tog några timmar men hela tiden spann Sussi intensivt och ljudligt. Vi stabiliserade upp magen med veterinärs hjälp. Tänderna skrapades och borstades och hon fick en avmaskningkur. När magen var stabil kunde vi fodra upp henne. En riktigt fin katt framträdde. Kärleksfull och tillgiven. Till en början bodde hon inne och det var tänkt att så skulle vara men hon gick ständigt och bajsade i Wilgots sackosäck trots många kattlådor, så till slut åkte sackosäcken och slutligen katten ut. Sussi verkade ändå trivas i stallet. Hon skötte fortfarande pälsen fint och hon var alltid, alltid inom rop-avstånd.

Så ni kan förstå min oro när jag igår ropade och hon inte kom. Jag hittade henne död i stallet. Av vad vet vi inte. Det känns otroligt frustrerande att inte veta. Med hennes start i livet trodde vi nog inte att hon skulle bli en jätte gammal katt, men fler år än så här trodde jag att vi skulle få ha henne. Jag saknar henne mer än jag anat att jag skulle och det hela känns tungt. 

Wiiii...

Vintern fortsätter härja hej vilt i vårt vita Skåneland men jag har siktet fortsatt inställt på våren. Den kommer snart. Passa er bara. Vips så är den här! 

Under tiden så fortsätter jag med min uppladdning för agilitysäsongen 2014. Mina fötter har växt och blir nog aldrig de samma som innan graviditeterna. Med andra ord - mina nuvarande agilityskor är för små. Har spanat på ett par Acceleritas 3-L från Icebug då jag hört flera agilitymänniskor prata gott om dem. Och kan ni tänka er, jag fann en sida som hade dem för 590:- inkl frakt (ord. pris 1100:-) så nu är ett par på väg hem till mig! Det sporrar fortsatt träning om något!

Motivation

I inlägg efter inlägg har ni fått följa med på promenad. Det är allt som händer, skriver jag. Riktigt så är det ju inte. Det fattar ni nog också. Det är ju mycket i vardagen som händer men som aldrig hamnar i bloggen i ord. Detta är även en kennelblogg, så det är ju främst det som handlar om hundarna som är tänkt att hamna här.
Promenader blir det då mest av. För det är det vi gör mest. Men det är inte det enda. Varje hund har det den tränar på. Men ett inlägg blir ju oftast bättre med en bild och det är här det svåra kommer in, att fota och träna samtidigt.

Nu är jag av den uppfattningen att det viktigaste för mina hundar är att de har en bra vardag och funkar fint i vårt familjeliv. Att de går lugnt och avslappnat på promenaden, lyssnar på kommandon de får (komma, stanna, gå nära - ja sånt). Att de är harmoniska inne är också en grej som jag vill ska funka. För vissa är det enkelt och för andra lite svårare.

Utöver detta aktiveras mina hundar på olika sätt och på olika nivåer. Nu under vinterhalvåret är det dock svårare att få till någon träning i mer omfattande bemärkelse. Det är mörkt, väder och vind spelar en stor roll och möjligheten att komma ut med barnen i släptåg. Jag har dessutom lite extra svårt att motivera mig på vinterhalvåret. Det är som att halva hjärnan har gått i ide.

För att inte hamna under ytan och allt känns allt för tungt (ja, jag har varit där i depression en gång) så gäller det att motivera i tanken och sedan bara köra på. Så, för att lyckas med detta - att ta sig igenom vintern tills allt blir roligare och lättare, har jag tänkt att vi skall vara så väl förberedda vi kan när våren väl kommer. Därför har jag (och hundarna) lagt lite extra krut på promenaderna. Promenaderna kan som oftast genomföras på ett eller annat sätt, oavsett väglag, väder och allt annat som kan ställa till det. Annat är det ju med agilityträningen och cyklingen tex. Där är det ju rätt viktigt att underlaget är bra. Promenader kostar dessutom inget, förutom tid och ork (som ju faktiskt blir på plus också).

Jag försöker sätta upp mål för varje vecka och tangera tid, tempo, längd i olika variationer. För att motivera mig tänker jag som så att vi ska ha den bästa konditionen vi kan få till så att när väl våren är här och vi kan ut och träna och tävla bäst vi vill så skall vi iallafall inte behöva börja med att konditionsträna. Till min hjälp har jag en app i mobilen som registrerar hur långt vi har gått, hur ofta och vilken aktivitet som är utförd. Det tycker jag hjälper mycket. Att faktiskt se vad man har gjort och inte. För det blir lätt att minnet sviker annars och man glömmer bort vilka dagar man gjorde vad. Här får jag svart på vitt och ser mitt resultat och förhoppningsvis förbättring.

När väl väder och underlag tillåter så gäller det att passa på. Träna agility eller vad nu som lockar mest. För i morgon kan det vara snöstorm igen.

När det krisar så finns det även inomhusträning att göra. För agilityns del kan man träna svängar (utan att hoppa), kontaktfält (med hjälp av lite hjälpmedel). Fantasi är bra att ha!

Vissa har vintern som viloperiod - vi kör upptrappning!

Egentid

Idag åkte jag och hundarna till Fulltofta och gick en promenad på två timmar. Härligt att vara fri att gå som man vill. Ingen vagn att ta hänsyn till om den tar sig fram på underlaget eller ej. Det utnyttjade vi och varvade skogsvägarna med stigar och oplogade vägar. Härligt och skönt att slippa blåsten!

Ännu ett promenadinlägg

Så mycket annat händer inte just nu i hundarnas tillvaro. Det är promenader, mat och ibland kloklippning. Måtte denna gråa vinter snart ta slut!!

Hälsning från Ley

Ley hälsar från sitt nya hem i Växjö, att hon har varit med lillmatte och tränat på agilitybanan.
Jätte kul tyckte dem båda! 

Kul att få hälsning tycker vi! 

Blåsigt värre

 

Förra helgen var jag och barnen förkylda, varpå helgens planerade cykeltur fick skjutas till nästa helg. Som oftast när man tänker så går det inte riktigt som man tänkt. Så kom då helgen och cykling fanns mycket riktigt inte längre som ett alternativ till motionering. Snö i hårda drivor att forcera och idag gällde det mer att ens kunna gå på promenad faktiskt. Ner i källaren gick jag för att, en av de få gångerna om året, leta fram täckena som såg ut att behövas för att hundarna skulle få en rätt ok promenad ändå. Lätt att gå var det inte. Halt, snö i drivor och cirka 20 m/s. Det är idylliskt på den Skånska slätten, inte sant?!

Den brokiga samling täcken som jag lyckades hitta i all hast.
Kanske dags att inventera och införskaffa nytt och bättre?
Eller bara hoppas på att slippa eländet?

Snö!!

Vintervitt! I allafall på vissa ställen. Som så ofta när det är snö i Skåne så ligger den i drivor. Det blev pulsande för hundarna på morgonpromenaden idag. För min del blev det lite av ett styrkepass att forcera barnvagnen genom drivorna. Efter halva rundan gick det inte längre. Där var snön för hög och i för täta drivor för att jag skulle kunna ta vagnen igenom. Då vände vi hem igen och lekte ute i sommarhagen istället. Hundarna tyckte det var skoj! Alla utom Honey, som började frysa trots sina dubbla täcken.

Vinter

Så blev det till slut även vinter i Skåne. När de flesta börjat blicka framåt, nytt år och närmare våren för var dag. Är det inte typiskt?!
Blåsigt och små, små snöflingor virvlar på morgonens promenad. Jag har klätt mig varmt mot blåsten och minusgraderna. Nu är jag lika varmsvettig som efter några turer med skidorna en kall men solig vinterdag till fjälls. Bastu under dunjackan. Tur att jag inte duschade innan promenaden, som jag tänkte. Det hade varit alldeles i onödan. Nu får jag försöka hinna med det innan lunch och hämtning från förskolan. Synd att Hugo sov redan i vagnen, för jag riskerar nog att få sällskap i duschen av en liten krypglad 1-åring som vill inspektera var vattnet tar vägen...

Nu ska den ut!

Två dagar kvar men det kan inte hjälpas! Den håller inte längre att dansa kring. Det kan Riga intyga efter morgonens försök. Nu är det dags att pynta ut. Bäst att passa på när lillhusse sover sin förmiddagslur. Annars är de fler som hjälps åt att sprida barr i hela huset.
Tack och hej med dig! Vi ses bakom stallet till våren när det är dags att grilla korv.

Träningstips

Mediumpass med hög svettrisk.
Väderlek: måttligt regn.

Ta på dig en aningen för mycket kläder under täta regnkläder. Gärna keps som går ner över öronen och handskar med. Sätt ett fullt påklätt barn (från 10kg och uppåt) i en vagn med aningens för lite luft i däcken. Skjut vagnen med en hand längs en lerig och mjuk grusväg med okänt antal ojämna stenar i olika storlekar (så där så att de halvpunkterade däcken tvärnitar för varannan sten). I den andra handen har du ett nystan av blöta läderkoppel. I de olika ändarna av kopplena har du valfritt antal hundar. Det viktigaste är dock att du har minst en som drar framåt och en som drar bakåt.

När du är klar för detta är det bara att lägga till en målsättning att du skall gå det snabbaste du kan hela vägen med så få stopp som möjligt.

Glöm ej att väja i diket när det kommer en bil i alldeles för hög fart. En fördel är att blunda just när den passerar för att minimera risken för lera i ögonen. Kom dock ihåg att samtidigt hålla koll på de hundar som ev. går lösa.

LYCKA TILL med dagens övning!!

Efter ett tag...

...blir det allt svårare att diska utan att behöva flytta fötterna...

Ledighetsfix

Jag har börjat ta tag i renovering av hallen. Den är långt från klar. Mil därifrån men det känns ändå härligt att vara på G. Har länge funderat över lösningen för att få plats med så mycket skor som möjligt men ändå inte ge avkall på någon hundsäng. Inte helt lätt. Svaret har lutat åt att helt enkelt bygga något eget.
Så äntligen hade jag en idé färdig och kikade lite på vad som fanns hemma. Något att testa idén av. Som en prototyp.
Vad tycks? Som sagt långt från färdigt och väldigt stökigt på bilden. Men idén... Hundarna verkar nöjda iaf.
Hör gärna synpunkter och tips!

Dagen efter. Första dagen.

Så var det då ett nytt år. Märks det egentligen någon skillnad?

Vi firade nyåret här hemma. I år med goda vänner som sov över. Trevligt och skönt att vara hemma med hundarna denna ljudfulla afton.

Att fyrverkerier inte har förbjudits ännu är för mig ett mysterium. Ett sabla ofog är vad det är, både för folk, fä och vår miljö. För ljudkänsliga djur av olika de slag och personer med minnen från krig och annat kan denna afton vara en plågsam natt. För att inte tala om tusenlappar som bokstavligen går upp i rök. Till vilken nytta undrar jag? Nöje för riktigt själviska personer!?!

Första dagen på nya året började med en härlig frukost med våra fina vänner. Därefter en riktigt lång promenad med hundarna och funderingar på mål för året och vad det har i sitt sköte. Vi får se. Vi får se.