Nu är glada julen slut

Julen är över för denna gång. Stämningen har verkligen varit vintrig. Höga drivor och djupa dalar. Snön har levt sitt egna liv och ställt till det med framkomligheten. Mamma kom dock lyckligt fram med tåget, både hit och hem. Försening blev det så klart men inte så farligt ändå.

Vattnet i stallet har hållt sig bra länge men på juldagen skulle det så klart till att frysa. Det vara bara till att bära hinkar innefrån. Många är minnena av detta från Norrland men för att vara helt ärlig så ligger Skåne nu i täten på antal tillfällen detta har hänt. I går fick jag lyckligtvis igång vattnet igen och jag hoppas att det håller i sig. Om inte annat så har jag min trofasta vän, kupévärmaren.

Gårdens katter gör inte många knop. De ligger mest och myser inne i varma sadelkammaren. Någon utflykt till gödselstacken för att spana efter möss gör de då och då. Men bara när jag nyss har varit där och tömt kärran så att de har varmt underlag på utkiksposten.

Många var julklapparna under granen. Mest till Wilgot så klart, som gillade kartongerna och vykorten lika mycket som presenterna. Lite roar de små säger man väl?!

Själv fick jag också en hel bunt med fina presenter som jag är riktigt glad över.

Nu väntar nyår. Hoppas att den blir lugn och att grannarna sparar på krutet.

Fina tekoppar!

Visst har vi snö!

Snö i massor har vi här i Skåne. Ungefär som förra vintern men denna gång har det kommit tidigare. Att gå på promenad med barnvagnen är ett äventyr och värsta styrkepasset. Längtar efter mina skidor som finns kvar uppe hos mamma i Stockholm. Ingen mening med att ta med dem ner till Skåne, tänkte jag en tid tillbaka då snö i Skåne var kortvarit och sällsynt. Nu hade jag gärna hoppat i pjäxorna och knytit snöret till Wilgots pulka runt midjan när vi ska bege oss ut för motionering av hundarna. En egen pulkabacke sparar vi dock ihop till bakom maskinhallen. Den funkar även bra för hundarna att klättra i!

Fusk skimmlar

Då var det dags för ett nytt snöoväder att dra in över vårt land. Idag är jag glad att jag inte har några möten eller annat inplanerat som gör att jag skulle vara tvungen att ge mig ut på vägarna.

Hästarna fick äta sin frukost ute men strax innan lunch var de täckta i snömodd och då tyckte jag att det fick räcka med friskluft för idag. Stallet är klart och alla djuren är ompysslade. Wilgot och hundarna har varit med ute i stallet och vi lekte och busade lite i snön på vägen in så nu kan vi gott njuta av att kunna vara inne i värmen och bara spana ut på eländet då och då.

Vi får ju så klart masa oss ut över gårdsplanen för snabb hundrastning och fodring av hästarna men det skall vi nog klara. Hundarna är inte direkt lätta att få utanför dörren sådana här dagar. De kissar så snabbt det bara går nedanför trappan och sedan är de snabba att smita in igen. Det är tur att vi har en stor stallbyggnad där de kan springa runt och busa så de får göra av med lite energi.

Hoppas att ni har det bra där ute i landet och att ni kör försiktigt om ni måste ut!

Luciatåg

I går gick det årliga Luciatåget till häst på Hörbys gator och torg.

Rita och Cornelia deltog i år i det kalla och snöiga vädret.

Men vad det värmde att se dem. Så fina ihop!

Julkort

Julen närmar sig med stormsteg. Här i Skåne är det för ovanlighetens skull vinter på riktigt med äkta snö. Hoppas att det håller i sig hela vägen över nyår. Därefter kan det få töa och bli vår snabbt, det gör mig inget.

Årets första julkort har kommit. Jag blev jätte glad och lite överraskad faktiskt. För det var verkligen ett vackert kort, lite personligt också. Det är Ellen (Catch uppfödare från Norge) som har sänt en vacker och julig bild på en Heeler. Så rart!!

Kan inte hjälpa att känna lite press. Det här med julkort är inte min starka sida. Någongång runt påsk brukar jag få höga tankar om att i år ska jag skicka julkort till verkligen alla jag känner. Korten ska vara riktigt personliga men helst utan bild på barn som blir större och fler för varje år. Någonstans på vägen så kollapsar dock idéerna. Om jag har tur så får jag iväg en ynklig skara julkort med färdigtryckta tomtar köpta på Ica dagen efter att de enligt posten skulle ha legat på lådan...

"Det är tanken som räknas", brukar dyka upp i mitt huvud för att rättfärdiga min brist på framförhållning och tidsprioritering på detta område. "Nästa år, då ska jag baske mig göra det bättre!"  Eller så inte... Vi får se! Men för att på ett ynkligt sätt rädda detta år (om jag inte lyckas ta mig till affären) så säger jag här på webben:

God jul på Er alla!!

Vackert som ett julkort.



Wilgot och vännerna

Wilgot, snögott och vovvarna.

Vi har fortfarande vinterväder med snö här nere i Skåne. Blåsten har lagt sig och kylan har lättat. Med bara någon minusgrad är snön så där härlig att göra snöbollar och figurer av. Inte helt perfekt så där som när man kan ta en liten snöboll och rulla i snön och vips är den megastor (som i Bu och Bä i blåsväder - om ni känner till den). Perfekt behöver det nödvändigtvis vara för att jag skall få nostalgiska känslor och bege mig ut i snön och skulptera. Det är faktiskt rätt så lite som krävs för det om jag skall vara helt ärlig. Många och långa var min barndomsvintrar i Norrland som jag till viss del kan sakna så här inför jul.

Wilgot tycker att det är kul med snö och det gör hundarna också, i olika grad. Wilgot gillar att ha hundarna kring sig och har full koll på vem som är vem. Honey och Sally brukar de flesta av våra besökare snabbt lära sig men den lilla svarta ligan har många svårt för att identifiera. För Wilgot är inte det några problem, han är till och med mer säker än vad husse och jag kan vara när de som hastigast springer förbi.

Wilgot ser skillnad och vet att de har olika egenskaper och namn. Av Riga (Ona) kan man bli hoppad på med båda frambenen i magen och en puss i ansiktet. Sally (Talla) är hon som figurerar i perferiet och snudd på vallar honom om inte mamma säger till, hennes päls är gosigast och han kramar gärna om hela henne när de gosar. Honey (Hanna) gillar inte att bli klappad men kommer gärna med en boll som Wilgot får kasta. Megan (Mah-Na) står stilla som en staty och gillar att bli klappad. Hon får gärna slicka Wilgot i ansiktet och munnen, men inte för mamma. Megan är den som är roligast att släppa ner matbitar åt... Ley (Dell) gillar bäst att bli klappad på magen och om man klappar henne på ryggen kan det hända att hon tacklar Wilgot med rumpan av pur lek-glädje. Catch (Kaaat) är nog Wilgots favorit och den han började säga namnet åt först. Tillsammans leker de med leksaker, busar och gosar.

Wilgot är tålig och lugn med hundarna och säger åt dem att gå bort (bått) om de står i vägen där han skall fram. De får också höra ordet neeej om de tar någon av hans leksaker. Att Wilgot är hundvan är det inget snack om men vad han gillar bäst är ändå katter (!) men det får kanske bli ett annat inlägg.

Svärfar

Min svärfar, Stefans pappa och Wilgots farfar gick bort den 16 november. I går hölls begravningen i Lövestads kyrka. Dagen var sorglig och blandad med en viss oro. Vädret var inte riktigt med oss men vi trotsade och gav oss ut i snöyran på näst intill oframkomliga vägar.

Sorgen har många sidor. I morse när jag tog ut hästarna insåg jag plötsligt att jag inte kommer att få några fler telefonsamtal från Sigurd.

Sigurd var född 1919 och har upplevt lantbruket på den tiden då man använde hästar som arbetsredskap. Han gillade verkligen hästar och även om han inte var införstådd med dagens hästsport så höll han god koll på hästarna på vår gård. Han brukade ringa på förmiddagen några gånger i veckan. Varje gång telefonen ringde visste jag att det var han som ville höra hur vi hade det. Sigurd kände till våra hästar ganska väl och när han var här på besök ville han alltid gå ut en sväng och se hur hästarna hade det. Om någon häst gick i en annan hage än tidigare eller inte fanns på gården var han kvick att observera.

Jag är glad att haft en svärfar som tyckte att det jag jobbade med var intressant och viktigt. Jag saknar honom för den han var, för det han gjort och för det han har givit.

Catch goes SKK

Nu finns Catch med i Svenska kennelklubbens register. När man importerar en hund till Sverige skall man skicka in dess registreringsbevis till SKK. Hunden får då ett Svenskt registreringsnummer som därefter blir det officiella. Man behåller dock det utländska registreringsbeviset.
Det tog ett tag innan jag fick Catch registreringsbevis från Norska kennelklubben. Norge har lite annan administration än vad Sverige har. Där förhandsregistreras valparna med nummer men det officiella registreringsbeviset skickas inte ut förän ägaruppgifterna har sänts in till NKK.
Jag fick Catch bevis i förra veckan. I tisdags åkte jag till vårt postombud och sände iväg det till SKK med postförskott. Då man skall skicka originalet så vågade jag inte chansa. I torsdags eftermiddag pep det till i mobilen. Fick ett sms där det stog att ett postförskott har sänts från SKK till mig och att jag skulle meddelas vidare när det fanns att hämta hos vårt postombud. Det kallar jag snabb service!

Gick genast in på SKKs avelsdata för att kolla att Catch verkligen fanns med, vad han har fått för nummer osv. Jo då, han fanns med! Men i stället för Norge som importland stog Spetsbergen... Hmmm... Vad jag vet är det den största ön på Svalbard... Men vad jag verkligen VET är att det inte var där jag hämtade honom. Märkligt!

SE64323/2010

Procordia's Catch A Fire

H

lancashire heeler

Nivåskillnad

Vintern härjar i Skåne med allt vad det innebär. Snön formligen har vräkt ner de senaste dagarna men icke att det slutar blåsa för den saken skull. Igår kom Stefan inte till jobbet för vår infartsväg var helt igensnöad och vägarna runt oss såg inte mycket bättre ut de heller. Vid lunchtid kom vår granne med traktorn och röjde undan en hel hög. Stefan passade på att åka till affären för så klart så hade vi ju i princip tomt i skåpen. Taskig tajming kan man säga. En timme senare var han tillbaka från affären men det var med nöd och näppe som han lyckades ta sig in på gården igen. Vinden har härjat friskt och på vissa ställen är det tämligen barmark för att några decimeter senare övergå till snödriva på en halvmeter...

Liksom sist vi var i väg på utställning i Danmark så blev måndag inte denna gång heller någon vilodag. När jag vid lunchtid bar ut vatten till hästarna ute i hagen så upptäckte jag till min fasa att blodet rann på Nattys ena bakben. Tog in henne och konstaterade att det var tillräckligt djupt för en grundlig tvätt och ordentligt bandage. Trots sina 19 års livserfarenhet så krävdes det en smärre brottningsmatch med brems för att få såret tvättat och omlagt. Nu är det bara att hoppas att det läker som det ska.

Förstår inte riktigt vad hon kan ha gjort sig illa på. Vinterhagen är tämligen fri från bäde stenar, buskar och grenar och staketet är i sin ordning. Men som säkert många hästägare med mig har fått erfara så tycks det som att hästar har en benägenhet att lyckas göra illa sig till och med i ett vadderat och skyddat rum (om man skulle ha tillgång till ett sådant).

Danskt utställningschampion

För fjärde gången styrde jag och Megan färden över sundet i jakt på det åtråvärda certet. Det var julutställning i Köge, en bit utanför Köpenhamn. Denna gång hade vi trevligt sällskap av Maria och hennes hundar. Vi trotsade snölagda vägar och gav oss i väg. Helt klart värt det tycker jag. Megan erhöll excellent, vann BIR och fick cert och championat. Jippi!!

Nu får vi allt ta och spana in oss på utställningar i det nordligare grannlandet!

Hej mitt vinterland

Nu är du här!

Sally

Tidig är morgonen när hästarna släpps ut. Hundarna är med och ser till så att allt går rätt till. Eller nja, de leker mest rundor. I halmen, längs stallgången, äter lite hästskit och jagar varandra på vägen ut till hagen. Jag ordnar stallet, mockar, halmar, lägger fram hö och fyller vattenhinkar. På väg till jobbet kommer Stefan in med Wilgot i stallet. Wilgot hjälper till med sin spade och traktor och tycker nog den roligaste uppgiften är när vi matar stallkatterna. Han gillar verkligen att klappa och umgås med dem.

I morse, när vi var klara med stallet, tog vi fram pulkan som vi köpt i går eftermiddag och gick tillsammans med hundarna ut i stora sommarhagen. Där sprang jag så många varv jag orkade med pulkan och Wilgot på släptåg. Wilgot tjöt av skratt och hundarna busade runt med varandra i snön. En timme senare gick vi in och fikade, varm chocklad och ostmackor. En riktigt härlig vinterdag!

Riga



Riga och Megan

Catch

Catch

Wilgot åker i nya pulkan

Hejja bonde!

Wilgot älskar att titta på traktorvideos och jag kan väl erkänna att jag gärna hade haft en egen här hemma. Det hade vi båda tyckt var toppen!

Sött som socker

Cornelia, som lånar Rita över vintern, låter hälsa att allt är bra med dem båda!

Ridningen utvecklas och Rita sköter sig exemplariskt.

De skall tillsammans vara med på Luciatåget som går inne i Hörby på Luciadagen.

Det vill vi ju bara inte missa! 

Jag fäller en kommentar...

Man kan aldrig få för många fällar!

Än har det inte hänt i allafall men jag jobbar på det lite så där i smyg.

Idag införskaffades fem nya som kommer att pryda vårt hem och förhoppningsvis uppskattas av våra fyrbenta inneboende. Det tycks vara ständig åtgång på fällar och filtar till hundarna. Inte så att de de förvinner men det tycks alltid vara ett par i tvätten. Men en lite valp så händer det en och annan olycka. På något vis så sker det gärna på en fäll. Annars händer det att de vuxna hundarna lyckas kräkas på dem eller så blir de helt enkelt så leriga att de kräver några varv i tvättmaskinen. På en av mina favoritaffärer hade det kommit in fällar i en härlig mörkbrun färg. De har ett sådant bra pris där så jag kunde inte motstå att köpa en hel hög plus några andra gosiga dynor!

What?!

Matsalsrummets tråkiga och slitna golv har brytits upp och under låg ett gammalt trägolv. Den rustika atmosfären i huset skall bevaras och golvet skall därför slipas och lackas alt. oljas. Tills detta är gjort så har vi satt upp en grind in till rummet så att hundarna inte kan gå in där med våta tassar, skarpa klor och oväntade efterlämningar i form av pölar eller annat. Det har funkat fin fint enda till igår när jag fick mig en smärre chock.

Under min uppväxt hade vi ett antal hanhundar men sedan jag i 13-årsåldern köpte min Golden tik har det bara varit tikar som gällt för min del. Men ingen riktig kennel utan hanhund va? Nåväl, jag har efter åtskilliga bekantskaper kommit fram till att Heelerhanar är förvånadsvärt trevliga och de flesta inte alls så där hanhundsjobbiga med att snosa, inte lyssna och mucka gräl med andra hundar som många hannar av andra raser kan vara.

Tanken på en hanhund till kenneln började spira och jag såg fördelar som att kunna tävla agility utan uppehåll för dräktighet, löp och sådant. Att kunna ställa ut hanen och någon av tikarna utan att behöva konkurrera mot varandra var också en positiv sak i tanken.

Hitills har lille Catch varit ett praktexemplar som gått med stormsteg rakt in i mitt hjärta! Han är en cool kille, dvs. har ett gott självförtroende och är modig och nyfiken på sin omgivning. Han är mycket lyhörd och följsam på mig. Är glad i andra människor och hälsar gärna på andra hundar oavsett storlek. Han är en dröm och jag hoppas att den håller i sig.

Dock fick jag ju som jag nämnt en liten chock som fläckade ner min idyll, i ordets rätta betydelse.
För när jag som bäst sitter på köksgolvet och sällskapar med min beundrade lilla valp så skuttar han glatt bort till grinden som vi satt upp till matsalsrummet och lyfter på sitt lilla lilla ben (10 veckor gammal!!) och så kissar han helt sonika rakt in på det ömtåliga golvet...

??? Vad hände?? Jag blev mäkta förvånad men som tur var reagerade mina reflexer i tid och jag lyckades snappade upp den lilla valpen och bära ut honom utomhus innan han hunnit avsluta sitt verk.

En liten detalj som påminde mig om att vi nu har en hanhund i familjen!

Inte kan väl detta vara uppsynen av en smart ligist?

Farsdag

Grattis till alla pappor där ute. Idag är Er dag!

Här på gården firar vi dagen med en riktig far och son present. Stefan och Wilgot har fått en radiostyrd bil att köra runt med på gårdsplanen. Se upp alla i omgivningen!

Skam den som ger sig!

04.00 uppstigning! Hämta Bettan på vägen till Varberg. Agilitytävling - jajjamen!

Man är väl inte riktigt klok. Men där var vi båda två och säkerligen inte ensamma. Omkring 100 startande i largeklasserna. Banvandring innan solen hunnit vakna. Det är charmigt med intressen, eller?

Var det värt det då? Om! För den oinvigda säger säkert resultatet och målet ingenting men för alla likasinnande kommer här en rapport.

Vi började med hoppklass där Sally gick ungefär hur fint som helst. Ett nollat lopp och sista uppflyttningspinnen i klassen. Sally har nu kvalificerat sig till klass 2. I agilityklassen fick vi fem fel på slalomingång och kom på en 13:e plats totalt.

Bettan och Lego gjorde mycket väl ifrån sig trots att det blev två diskningar i resultatlistan. Deras lopp var mycket fina och samspelta. Dock för enstaka missar. Det har hänt mycket sedan de började sin agilitydebut för dryga året sedan.

Som ni kanske redan vet så har min och Sallys väg inte direkt varit spikrak. Som vi har kämpat, tränat och tränat. Jag har haft en övertygelse om att detta skulle bli något riktigt bra men hur var den stora frågan. Tekniker, metoder och tillvägagångssätt har avlagts, omprövats och nötts. Vad mycket jag har lärt mig längs vägen. Den främsta lärdom är kanske att det aldrig är för sent att träna om från grunden. Det tar tid och tålamod men kan ge enormt mycket när det känns som om man kommit på rätt sätt. Nu är vi ju inte i mål på något sätt men att ha tagit 3 uppflyttningspinnar på de senaste 5 starterna ger mig självförtroende att våga hoppas på framtiden igen och på att vår träningsmetod är rätt för oss.

Tack till Bettan för hur du skämmer bort mig med träningssällskap, stöd och mumsigt fika!

En glad Bettan, trots tidig morgon!

halv åtta hos mig...

Tänds lamporna i stallet.

Masar sig fåren ut i hagen.

Släpps hästarna ut.

Ges katterna mat.

Mockar jag boxarna.

Halmar.

Fyller vatten.

Lägger in hö.

Sopar stallgången.

Leker hundarna i halmen och på stallgången.

Kör skolbussen förbi ute på grusvägen.

Går vi in för att äta frukost.

Klockan är halv åtta  i vårt stall väldigt länge.
Det enda som stämmer på klockslaget är att vi går in, skolbussen kör förbi och att det är hög tid att byta batterier i klockan.

Otäck morgon

Lite sliten efter Danmarks resan hade jag tänkt mig en liten sovmorgon och en relativt lugn måndag. Det blir väl aldrig som man har tänkt sig, visst?! I ottan ringer telefonen, det är Sara - Tivo Lees nya ägare. Sara och hennes man var ju och hämtade Tivo Lee i fredags. Dock var tanken på att åka transport inte så lockande för det lilla fölet och då han inte har åkt så värst många gånger så beslöt vi att ta Favo Rit till hjälp. Hux flux stog hon också på transporten och vi beslutade att hon fick tillbringa helgen i Björndalen. Nu var det då måndag och jag hade på programmet att hämta hem henne. Hade tänkt mig lite senare än när Sara ringde.

Sara lät uppgiven i telefonen och jag anade att något hemskt hade hänt. När Sara skulle ta in Favo Rit och Tivo Lee för kvällen råkade Favo Rit nosa på tråden. Hon fick en stöt, blev rädd och kastade sig iväg. Efter sig hade hon grimskaftet som gjorde att hennes rädsla eskallerade. Tivo Lee blev orolig och kastade sig efter Favo Riten. De skenade i väg och ett tu tre hade de tagit sig ut från gården och försvann in i kvällens mörker. Trots tappra försök från både Sara, Palle och grannar så kunde inte ponnyerna finnas...

Som ni förstår så kunde Sara inte sova många minuter i natt och när hon så ringde mig hade de flesta otäcka tankarna surrat runt i huvudet. Jag blev med ens klarvaken och snabbare än blixten kom jag i kläder och susade iväg för att anluta mig till dem och fortsätta sökandet. 





Sara hade kontaktat Polisen, medier, vänner och grannar men ingen hade sett eller hört något. Vi var verkligen oroliga och ju fler timmar som tickade på och områden vi sökt av utan resultat så befarade vi det värsta,  i alla olika skepnader.

Då fick vi samtalet. Grannen Arne hade gått ut en extra gång och tittat till sin stora flock med köttdjur. Där i kohagen stog två ruffsiga, leriga ponnyer. Gissa om jag och Sara fick vingar under fötterna när vi sprang dit! Utan skråmor fann vi ponnyerna som var så glada över att bli hittade. De gnäggade välkomnande när jag ropade och kom i trav. Vilken lättnad, vilken lycka! Men hur hade de tagit sig in där? Över tre trådar axelhögt staket? Till synes helt. Hur hade det gått till? Vem vet, förrutom ponnyerna. Hoppas bara att Arne dubbelkollar så inte koflocken också rymmer.

Så många känslor på en och samma dag! Den där lugna dagen får vi ta en annan gäng. Nu är jag bara så glad att hästarna är där de ska och mår bra!

Nathalie

Helgen i Herning

Vackra vyer

I fredags kväll hämtade Anna upp mig och Megan i Lund. I sikte hade vi en helg med hundutställning i Herning. Annas båda Heelerpojkar Kasper och Quintus var så klart med och tillsammans kamperade vi i ett rymligt hotellrum i Brande, utanför Herning. Vi var helt klart inte ensamma om att vara utställare 'on the road'. Tror nog att det inhystes hundar i varenda hotellrum i grannskapet och längs vägarna var det suspekt många kombin och familjebussar med hundloggor på.

On the road - again

Lördagens utsällning blev dock lite av ett platt fall. Med Megan som ju är Svenskt champion hoppades jag på ett cert så att hon även skulle bli Danskt champion. Annas båda grabbar är Nordiska champions och Anna hoppades på BIR med någon av dem. Trots bara 4 Heelers i ringen blev det inget sådant utdelat denna dag. Våra tre hundar fick betyget very good (och inte excellent som krävs för att gå vidare) och den fjärde hunden erhöll betyg good. Snopna samlade vi ihop våra saker och tänkte att vi nog fick ta en fin tripp ut till havet för att muntra upp våra sinnen. Det gjorde verkligen susen. Både vi och hundarna nöjt i fulla drag av promenad i solnedgången vid strandkanten och snart var dagens resultat som bortblåsta.

Kasper

Megan

Megan

Quintus

Kasper

 Söndagens resultat blev ett upphämt, till viss del. Både Kasper och Quintus erhöll excellent och fick tävla om bästa hane. Vann gjorde Quintus som även vann Bäst I Rasen och erhöll titeln Dansk Vinner 2010.
Megan fick återigen ett slätt very good och det var bara för mig att mäkta besviken konstatera att trots hennes 7 Svenska cert så stöter vi på patrull i Danmark och nu är till och med "tredje gången gillt" passerat.
Besviken och resa-, anmälningsavgift-, broar- och hotellrums- fattigare i plånboken grämde jag mig en bit på resan hem. Sedan dök det gamla mantrat upp och jag anmälde mig på stående fot till en ny Dansk utställning.

Skam den som ger sig!

Heelers i mini Chesterfieldsoffa - ett måste ;)

So long Högseröd

Foto: Sara Palmman

Nu travar Tivo Lee vidare på nya upptåg. Ut i vida världen ska han (fast fortfarande inom Skånes gränser). Tivo Lee är såld till ett underbart hem med duktigt hästfolk och en flock Heelers. Kunde väl inte bli så mycket bättre?!!

I Björndalen kommer han att få gå i stora hagar och busa med jämnåriga Ruff. Det kommer att passa honom alldeles utmärkt. Vi är också övertygade om att när tiden är mogen kommer han att vara en underbar individ att arbeta med. Lugn, harmonisk och med lite lagom humör. Ja han är en guldpojke!

Lycka till!

Hur svårt ska det vara?

Att fota valpar är inte lätt. Speciellt om man envisas med att göra det själv (dvs. utan medhjälpare), med resten av hundflocken kring benen och i ett dåligt ljus. Att valpar ständigt hoppar omkring och kommer en aningens för nära när man sätter sig ner hör ju också till saken. Får ge mig ut igen med bättre förutsättningar.

Hoppas att mina bilder roar så länge.  Här kommer Catch:

Catch A Fire

 Åter en resa till Norge. Denna gång för att hämta hem vår lille valp från Ellen Brekke, Procordia's kennel.

Å, vilken resa sedan. Tidig morgon startade jag innan solen ens hade planer på att stiga upp. Hämtade upp min goda vän Bettan efter vägen. Bettan erbjöd sig självmant att följa med på en roadtrip längs E6an. Jätte snällt och så trevligt att ha sällskap längs vägen. Det underlättar så klart att man har någon med sig när man hämtar en valp och dessutom kunde vi ju dela på körningen så gick resan lite snabbare.

Det blev verkligen en spännande tur. Det började med att min trotjänare vägrade starta. Tillslut gjorde den det och sedan rullande escapaderna på. En mötande bil i fel körbana och vi fick hjärtarna i halsgropen, vid ett tillfälle var vi rätt nära en avkörning i diket, två felkörningar och en brinnande bil som occuperade körbanan framför oss...

Så glada vi var att tillslut komma hem och resan var verkligen värt allt besvär. För med mig hem fick jag en helt bedårande lite valp. Så trygg och modig med en fantastisk följsamhet, stora bruna ögon som ser in i mina och en svans som viftar oavbrutet. Procordia's Catch A Fire har flyttat in till oss och det känns bra i hela kroppen.

Han sov i princip hela resan. Lite åksjuk blev han men inget som bekom honom nämvärt. Väl hemma fick han bekanta sig med huset och de andra hundarna i turordning. Efter det tänkte vi att han kunde leka lite medan jag och Stefan kopplade av lite framför TVn men det slutade snart med att vi fick en valp sovandes vid fötterna mellan oss. Ut för en kvällsrastning och sedan gick vi och lade oss. Valpen sov hela natten till halv 8 på morognen. Helt underbart!
Idag skall vi bara mysa och bekanta oss mer med varandra. Om vädret tillåter så kanske det blir några kort att uppdatera hemsidan med.
Vi får se.


5 veckor





vacker höstmorgon

Hösten är här, på gott och ont. För mig känns det alltid lite sorgligt, som att något har tagit slut. Det är väl sommaren antar jag. Semester och lätta kläder. Nu är slitet här igen. Mörker, regn och tunga lyft.
Försöker att fokusera på det positiva, att få mysa i soffan med en kopp te, en bra bok och tända värmeljus. Alla serier på TV som kommit igång igen. Inte för att vi tittar på TV så ofta nu för tiden men vissa program följer vi och dessa blir lite heliga, en kväll i veckan med familjemys.

Har höststädat trädgården, ställt tillbaka utemöblerna, klippt gräset en sista gång, kapat perennerna och lövat under Rohdedendron. Nu skall det väl klara sig ett tag hoppas jag.

Betet i hagarna är det inte så mycket kraft i längre så fåren har nu också fått flytta till vinterhagen så att de skall ha tillgång till hösilage när det behövs och kunna gå in i lösdriften när Skånevädret härjar.

För hundarnas del märks nog hösten av på olika vis. Ytterdörren står inte längre vidöppen och de kan inte längre gå ut och in lika fritt. Jobbet med fåren sker på trängre utrymmen, promenaderna blir lerigare och tassar måste torkas efteråt och allt oftare tränar vi på agilitybanan i ruskväder.

Tävlingssäsongen går mot sitt slut, vi har en agilitytävling kvar och någon utställning i höst/vinter. Hösten och den delen av vintern som vi kan träna ängnas åt övningar som vi har upptäckt under sommarens tävlingar att vi behöver träna mer på. Under tävlingssäsongen blir det sällan läge att träna in sådant som behöver tränas om från grunden men nu finns det gott om tillfälle för det. Sally skall fortsätta med sin hoppteknik. Ley skall öva upp koncentration och fart. Megan skall hitta mer motivation och fart. Honey skall träna för att ha kul och Riga skall fortsätta sin träning med för kroppen mer lätta övningar, så som tunnlar, slalomingångar och handling mellan hinderstöd utan pinnar.

Då har vi något att sikta in oss på så skall nog hösten och vintern flyta på bra trots allt!

Fint på mässan

I mässtältet på Svenskt avel- och sportchampionat (Breeders) finns en hel del fint! Det är klart, mässan är inte lika stor och utbredd som på de största tävlingarna men här finns det mesta i hästväg!

Lite hastigt och lustigt dök det upp ett tillfälle för mig att ha en egen monter på mässan. Givetvis nappade jag på denna chans och tänkte att jag skulle göra lite reklam för mina hundar och rasen.

Det är väldigt trevligt att träffa och få prata med hundintresserade och hundarna uppskattade verkligen alla klappar och uppmärksamhet. Heelern är en utmärkt häst- och gårdshund och jag tycker att det är bra att vår ras får uppmärksamhet. Fler borde få lära känna en Heeler - de är ju så härliga!

Själv fick jag också något fint att spana på. Mitt emot min monter ställdes det ut grymt fina häststatyer. Granlid heter konstnären. Vem vill inte ha en sån här skultptur?!

Svenskt sport och avelschampionat

Breedersveckan är här! Det märker man genast när man närmar sig Flyinge. Det annars relativt lugna och fridfulla området sjuder av trafik, hästar, publik, ryttare, besökare, domare, banbyggare, personal, funktionärer, utställare, matserveringar och framförallt de laddade spänningarna som ligger i luften.

Även i år är jag en del av detta. Dock med en lite annan arbetsuppgift än tidigare. I år befinner jag mig bland annat i De Lavals monter.

Kom gärna förbi och hälsa på!

Nya utställningsregler

Från den 10 januari 2011 kommer nya utställningsregler att gälla. Dessa har utformats av Nordiska Kennelunionen för att harmonisera över landsgränserna.
För Sveriges del är en stor förändring bla. i kvalitetsbedömningens gradering. Tidigare har vi haft 1:or, 2:or osv. När de nya reglerna träder i kraft kommer vi att få lära oss att använda uttrycken, excellent, very good osv.
De nya kvalitetspriserna påminner mycket om den gamla indelningen även om gränserna har flyttats något.

Exellent (utmärkt) tilldelas hund som mycket väl motsvarar rasens standard och som presenteras i utmärkt kondition, visar ett harmoniskt välbalanserat temperament, håller utmärkt klass och har en utmärkt helhet. Dessa utmärkta kvaliteter i förhållande till rasidealet tillåter att domaren kan bortse från smärre detaljfel. Hunden måste ha tydlig könsprägel.

Very good (mycket god) tilldelas hund som motsvarar rasens standard, som är välbalanserad och i god kondition. Smärre fel kan tolereras, men inga som negativt påverkar helhetsintrycket. Denna bedömning kan endast ges till hund av mycket god klass.

Good (god) tilldelas hund som motsvrar rasens standard och vars exteriöra fel är av mindre framträdande karaktär.

Sufficient (godtagbar) tilldelas hund som motsvarar rasens standard men som inte har rasens alla karaktärsdrag eller har bristande fysisk kondition.

Disqualified (diskfalificerad) ska tilldelas hund som
a) är exteriört otypisk för rasen eller har fel som anges som diskfalificerande i rasens standard.
b) har sådana anatomiska defekter att de väsentligt påverkar hundens hälsa och sundhet, med särskilt beaktande av rasens ursprung/funktion/användningsområde.
c) hanhund som inte har normalt utvecklade och normalt belägna testiklar.
d) i ringen visar aggressivitet eller tydligt flyktbeteende, dvs. då hund kastar sig paniskt iväg från domaren och det inte finns någon möjlighet att närma sig hunden på naturlig väg.

En annan skillnad i bedömningsreglerna avser championhundarna som nu får kvalitetspris i klassen. Skillnad för dessa är även att när de ställs ut i annat land än där de har tagit sitt championat kan de anmälas i championklass då cert numera kan delas ut i denna klass.

Juniorhundarna har fått sin klass förlängd till 18 månaders ålder. Således har man 4 klasser att välja mellan när man skall anmäla. Dock har inte detta så stor roll för vår ras som ej är godkänd av FCI och därmed inte kan tävla om CACIB (internationellt cert).

Raser som ej är godkända av FCI kommer dock att stöta på en annan förändring. Denna innebär att hundar av dessa raser som vunnit BIR (bäst i rasen) ej tillåts tävla vidare i BIG (bäst i gruppen) och BIS (best in show).  Dock kommer man som tidigare att kunna gå vidare till gruppfinalerna på Nationella utställningar.

Läs gärna igenom de nya reglerna på http://kennet.skk.se/skk/?id=723&sprak=sv
då det är viktigt för varje utställningsdeltagare att känna till reglerna.

Heelerseminarium

I morgon befinner sig de flesta av Sveriges Heeleruppfödare i Strömsholm. SLHK anordnar ett seminarie som hålls av Berit Wallin Håkansson. Berit kommer att föreläsa om ögonsjukdomar hos Lancashire heeler och efter seminariet kommer resultatet av hälsoenkäten som skickades ut till alla medlemmar i våras att redovisas.

Så klart är detta ett tillfälle som jag inte vill missa och jag gör mig redo redan i kväll för att börja resan upp.
Hoppas på en spännande och lärorik dag och så klart att få träffa alla härliga Heelerentusiaster.

Vi ses snart!

http://www.lancashireheeler.se/

Höstsol

Älskar dessa dagar. Solens strålar skänker lyster åt höstens alla vackra färger.
Sådana här dagar, till skillnad från andra höstdagar med regn och rusk, gör att man vill vara ute så mycket som möjligt. Här har tiden ängnats åt att rusta inför vintern. Häst- och fårhagarna fixas, nya stolpar på vissa ställen, sträcka upp trådar och byta några handtag. Hundarna älskar att vara med och pyssla. Någon snubblar på mina hälar, somliga busar runt, en letar sorkar och en annan ligger och glor på får...

Heelersamling

Stämningsfullt

Fick den här vackra bilden på Alex skickat från hans nya ägare. Den är bara så vacker att jag var tvungen att dela med mig.

Ny blogg

Jah har bestämt mig för att testa en ny blogg som skall göra det lättare att lägga upp bilder etc. Vi får se hur vi trivs ihop. Tänk jag har ju faktiskt haft den gamla bloggen i 4 år...
Känns lite sorgligt men nu testar vi detta på prov. Säg gärna vad ni tycker!

Hillstar's Tivo Lee växer och frodas.