Nere för räkning

Först sonen, sedan jag och idag är även mannen nere för räkning. Vi har helt klart turats om att datea med hinken denna vecka. Inte alls roligt. Det absolut värsta jag vet om jag ska vara helt ärlig. Jag ska inte gå in på några detaljer för det är inte trevligt för någon. Men jag måste säga att förrutom tillståndet i sig är det helt förbluffande hur mycket ork som följer med i hinken. Känner mig helt matt och knäsvag och undrar lite om jag någonsin kommer få orken tillbaka. Men så glad man känner sig när man kan äta frukost igen och kunna gå utanför dörren utan att svimma.

I helgen var det mycket som vi skulle göra. Förrutom Caprillitävlingen på ridskolan så hade vi en lång lista över saker att göra här hemma på gården. Fixa vinterhagarna och göra de klara för den stränga, blåsiga och kanske snöiga säsongen. Riva vårat trädgårdsskjul som sjungit på sista versen länge nu. Tänk vad jag såg fram emot att bryta ner det bit för bit och göra en stor brasa av eländet. Grilla korv till lunch över öppen eld, sitta på en sten och njuta av höstsolen.

Men är man sjuk så läggs liksom allt sådant åt sidan. Det gäller att ta hand om sig själv, familjen och att göra det mest nödvändiga med djuren.

Bara att gilla läget. Eller i allafall ta sig igenom det.