Vinter?

November månad. Bilden togs i går och ska på något vis illustrera hur skevt begreppet vinter är. Åkrarna är gröna här i Skåne. Höstsådden har tagit sig bra. Temperaturen ligger mellan 6-10 grader. Luftfuktigheten är hög och den råa vätan kryper in under kläderna och letar sig vindare till märg och ben. Ack om det ändå vore snö och torr luft, tänker norrlänningen i mig.

Det positiva med detta är dock att hästarna knappt har rört sitt hö i hagen. De har fullt upp med att sysselsätta sig med gräset som fortfarande tycks växa. Kanske inte så innehållsrikt längre men man ska vara glad för varje liten krona som sparas genom gynnsamma förhållanden.

"Knatte" (Hillstar's Brocco Lee) har åkt i väg på inridning och väntas hem i december igen. Det känns roligt att äntligen få sätta igång med honom "på riktigt". Han är första fölet som har fötts här på gården så det ska bli kul att fortsätta hans förekommanden ute på tävlingsbanorna framöver.

I övrigt har det stått stilla på hästfronten. Jag har varit rätt nere över historien med Arhults Alexander. Vi sålde honom i augusti förra året till en helt underbar familj med en lovande ponnyryttare. Alex blev hennes första häst och siktet var inställt på ungponnychampionat och vidare sedan mot SM. Tyvärr så började Alex haka i bakknät några månader efter att de hade köpt honom. Veterinär kontaktades och träningsprogram lades upp för att stärka ligamenten kring bakknäna (klättring, inga längre vilopass och extra B-vitamin). Dock blev Alex sämre och tog kortare steg med vänster bak. Veterinär kontaktades igen. Veterinären misstänkte hasen och röntgade den. Spatt i båda bak blev svaret. Spatten var så pass utläkt att den ansågs ha förelegat innan köpet. Troligtvis påsyndades sammanväxtningsprocessen av backträningen. Köpet gick tillbaka och vi fick hem Alexander. Jag hade en mycket bra kontakt med veterinär Anne Haglund på Saxtorps hästklinik som tyckte att en så pass utläkt spatt inte skulle ge hälta och då framförallt inte endast på ett ben, när det var lika mycket på båda haser. Jag åkte dit med Alex för att få honom grundligt undersökt och få en egen syn på hans hälsotillstånd. Anne röntgade även hans vänstra bakknä (där problemet startade) och där fanns en bencysta. Både bencystor och spatt är något genetiskt som dessutom kan påverkas av ex. foder och mineraltillgång under de tidiga uppväxtåren. Vi köpte Alex när han var fyllda 2 år och då var han en tanig liten ponny utan muskler på sitt bakparti. En läxa som jag nu kommer att ta med mig i all framtid.

Prognosen för att Alex skulle få en fortsatt meningsfull tillvaro var oviss. Pga av cystan skulle han inte kunna tränas och tävlas på högre nivå och då kvarstod endast promenadridning. Att börja sitt liv som promenadhäst endast 5 år gammal kändes tungt, speciellt med vetskapen av att de som köper en B-ponny som promenadhäst sällan har kunskapen som krävs för att bedömma rörelsestörningar och huruvida hästen har ont eller ej vågade jag inte chansa. Vi har länge diskuterat detta med hästkunniga och veterinärer och kommit fram till detta. Inget lätt beslut att ta men har man ansvar för sitt djur tycker jag att man skall ta det och noga tänka på dess framtid. Jag hade aldrig kunnat leva med att Alex vandrade från hem till hem och hans sjukdomshistorik glömdes bort på vägen.
 På grund av återköpet och vetskapen då om hans tillstånd kunde vi inte försäkra om Alexander utan reservationer. Detta har varit en mycket kostsam historia för oss men hjärtat har fått styra även om beslutet var tungt att ta. Den 23 september fick Arhults Alexander sluta sina dagar här på jorden.