Fårfix

Dags för avmaskning av fåren. Jag ägnade gårdagens förmiddag åt att flytta fårgrindar och sedan fåren till träningshagen. Gick bra men ack vilken träningsvärk jag har i dag. Grindarna är rätt tunga när man måste bära en längre sträcka. Hundarna gillade i allafall den enformiga promenaden fram och tillbaka mellan hagarna. De sprang i kapp, åt och rullade sig i fårskit.

När jag kom hem på kvällen efter jobbet så tog Sally in fåren i fållan och Stefan började avmaska. Men. Avmaskningsmedlet räckte inte till alla och någon ny dunk hittade jag inte. Så himla irritersamt. Borde ha kollat noggrannare innan.

I morse ringde jag veterinären som lovade skriva ut nytt recept. Hoppas att det kommer snarast.
När fåren ändå går i träningsfållan tänkte jag att jag kunde passa på att se över deras klövar. Det gick lite snabbt när de släpptes ut i våras så det blev aldrig av då. Innan har jag tagit klövarna i samband med klippning eller när tackorna är i lammboxar men i år har det verkligen varit kaos med att hinna allt.
Det gick bra att göra det även ute i hagen och jag kände mig allt lite stolt över mina fina tackor som stod stilla och lät sig verkas. Jag är inte så stark att jag kan lägga omkull dem så de får vackert stå som små hästar. Kunde ta dem utan att binda fast dem någonstans, så tama och sällskapliga är de. Nå väl, hann väl 7 stycken eller så innan turen skulle vända. En tacka satte sig emot och sparkade vilt med bakbenet. Jag höll, hon sparkade. Tills min tumme vreds runt på något konstigt vis. Ja då släppte jag. Så ont det gjorde. Hoppade ur fållan och satte mig i gräset. Kort därefter la jag mig ner och grät patetiskt. Över att det gjorde ont, att jag är så himla svag och hur jobbigt jag tycker att det är att jobba helt själv med djuren. Dessutom känns det extra dumt att inget av det jag tänkt blir klart idag heller. Varför kan inte allt bara flyta på?

Ja ja. Sally var duktig i allafall. Å det känns bra!

Sally fållar in ett 50-tal djur i liten fålla.