På promenad

Att gå med 7 hundar lösa är lite annat än att gå med 1. Ja, egentligen inte i sig om man nu har fria vidder och allt sådant där. Men att möta andra hundar, människor och djur är lite mer komplicerat. Alla mina hundar är snälla och lydiga i sig men tillsammans tar de gärna chansen att tänja på gränserna.
När jag exempelvis säger åt dem att stanna kan det vara någon som passar på att ta två steg fram. Någon annan får då för sig att det alltså var ok att gå och en tredje och fjärde gissar att de inte hörde när jag sa ok och måste skynda sig att rusa iväg för att komma i kapp. Ja ni fattar.
Även om jag går med hundarna lösa vill jag gärna ha dem nära mig, inom en si så där 5-10 meter för att ha koll på vad de gör. Men de tenderar att vilja gå längre ifrån, bit för bit.
Jag tycker att det är hundarnas uppgift att hålla koll på mig och inte tvärt om. Jag vill inte behöva tjata på dem utan vill att de ska vrida på huvudet emellanåt och se vart de har mig. För att uppnå detta utan att använda rösten har jag några knep.

Har man bara en eller ett par hundar och går där det finns lite träd kan man hux flux gömma sig bakom ett utan att hunden såg vart man tog vägen. Detta funkar bäst med inte så många hundar då de annars mest bara tittar på varandra och kollar av om någon annan har hittat matte.

Har man fler hundar och bor på slätten, som jag så har jag ett knep som är lite mer uttröttande. När hundarna är för långt framför mig vänder jag och går åt andra hållet. De får genast full fart för att springa i kapp och förbi mig. När de kommit för långt fram igen vänder jag tillbaka åt andra hållet igen. De stormar förbi mig och jag vänder mig om och går. Så här håller vi helt enkelt på tills de blir trötta på att springa i tokfart om och förbi och håller sig nära.

Japp. Det var ett litet tips från mig, har ni några får ni gärna dela med er! :)