Julstök - julstädning

Vet inte riktigt vad det ska kallas. Tycker det ena ger det andra på något vis. Hur som, så får jag väl försöka ta tag i detta på något sätt. I alla tecknade filmer så sjunger huvudrollsinnehavaren någon truddelutt och vips får hon/han hjälp av ett gäng nissar eller dvärgar. Jag försöker med den enda pyssling jag känner:

Hillstar's Brocco Lee

Eller (Knitte)Knatte som han också kallas, har gått och blivit ridhäst. Han har varit en månad hos Teresa på Högås stuteri då jag inte har haft någon som har kunnat hålla i honom så att jag själv kan svinga mig upp. 

Nu är han alltså insutten och tillbaka här hos oss för vidare utbildning. Så småningom är det tänkt att han ska komma ut på tävlingsbanorna och därefter säljas. Detta är en cool kille med bra schwung och bärighet i sina gångarter. Han ger en härlig känsla och förhoppning om framtiden.

Se hur jag ler första gången som jag rider honom!

Julpynt

I år har det inte kommit fram något julpynt ännu. Adventsljustakarna har ställts i fönstret men det blev bara halva styrkan för resten har slutat att fungera. Har bytt lampor i dem så det kan inte vara det. Skyller på att de var billiga och inköpta på Ica. Wilgot och hans faster lyckades plocka fram två tomtar men mer än så är det inte. Har varken haft tid eller någon vidare julstämning. Sedan var det ju det där med julstädning. Jag vill ju gärna att det är grundligt städat innan man plockar fram en massa men att komma till grundligt blir liksom aldrig av. Det städas helt enkelt men mer än så räcker inte tiden till.

Julkataloger dimper ner i brevlådan tidigt på hösten. Det jag ofta funderar över när jag tittar i dessa är det här med julsängkläder. Köper folk verkligen det? Används dem? Hur gör man då liksom, bäddar man veckan innan jul eller i mellandagarna? Kanske har man en hel uppsättning så att man kan byta under hela december månad? Har ingen aning?

Är ni mer hemma på det här än jag så får ni gärna dela med er!

Adventskalender i bloggen

Jag och Wilgot ser första avsnittet av årets adventskalender på TVn. Hmmmm. Tänk om jag skulle ta och skoja till det med att ha ett inlägg i bloggen varje dag fram till jul?!

Får se om jag lyckas...
Det är klart, det blir ju säkert roligare om det kommer lite kommentarer i bloggen då också ;)

Jämtland

 Du vet att du har kommit hem till Jämtland
när det står lokalt på hyllan vid mjukosten.

Jag och Wilgot åkte tåget upp till Östersund i fredags kväll för att tillbringa några härliga dagar med familjen. Det är en konstig känsla när man kommer hem fast man samtidigt har rest bort. Saker och ting har förändrats sedan jag bodde i Jämtland och man ser det med nya ögon nu, allt som tidigare var så bekant och vardagsaktigt.

Vi besökte en dag Storsjöbadet med barnen. Det har byggts om och byggts till men vissa saker är det samma. Hit åkte vi var gång vi hade simning på gymnastiken. Tänk vad dessa gamla kakelväggar har varit med om. Man blir lätt lite nostalgisk.

En sväng på stan hann vi med men mest blev det faktiskt sköna stunder ute i Näversjön. Denna lilla idyll av oreda och bottenlös kärlek.

Wilgot och jag traskade ner de hundra metrarna till sjön för att kolla isen en morgon. Hade bara iphonen med mig men några härliga bilder blev det ändå. Känner ni också känslan av ro och mystiken i att höra isen på sjön "sjunga"?

Lillstugan

Båthuset



Isen så blank att du kan se botten.



Frosten i gräset knastrar under skorna när vi går ut på piren.

Soluppgången över sjön.

Utställning Väröbacka

Den 19 november anordnades Heelerutställning i Väröbacka. Domare var Liz-Beth C Liljeqvist.
Vi var inte själva på plats men har fått fina rapporter från flera håll. Vår uppfödning Alice (Hillstar's All That Sweet) deltog och kom på en hedrande andra plats i unghundsklassen för tikar.

Stort grattis och tack till matte Ingalill som visade Alice!

Vinter?

November månad. Bilden togs i går och ska på något vis illustrera hur skevt begreppet vinter är. Åkrarna är gröna här i Skåne. Höstsådden har tagit sig bra. Temperaturen ligger mellan 6-10 grader. Luftfuktigheten är hög och den råa vätan kryper in under kläderna och letar sig vindare till märg och ben. Ack om det ändå vore snö och torr luft, tänker norrlänningen i mig.

Det positiva med detta är dock att hästarna knappt har rört sitt hö i hagen. De har fullt upp med att sysselsätta sig med gräset som fortfarande tycks växa. Kanske inte så innehållsrikt längre men man ska vara glad för varje liten krona som sparas genom gynnsamma förhållanden.

"Knatte" (Hillstar's Brocco Lee) har åkt i väg på inridning och väntas hem i december igen. Det känns roligt att äntligen få sätta igång med honom "på riktigt". Han är första fölet som har fötts här på gården så det ska bli kul att fortsätta hans förekommanden ute på tävlingsbanorna framöver.

I övrigt har det stått stilla på hästfronten. Jag har varit rätt nere över historien med Arhults Alexander. Vi sålde honom i augusti förra året till en helt underbar familj med en lovande ponnyryttare. Alex blev hennes första häst och siktet var inställt på ungponnychampionat och vidare sedan mot SM. Tyvärr så började Alex haka i bakknät några månader efter att de hade köpt honom. Veterinär kontaktades och träningsprogram lades upp för att stärka ligamenten kring bakknäna (klättring, inga längre vilopass och extra B-vitamin). Dock blev Alex sämre och tog kortare steg med vänster bak. Veterinär kontaktades igen. Veterinären misstänkte hasen och röntgade den. Spatt i båda bak blev svaret. Spatten var så pass utläkt att den ansågs ha förelegat innan köpet. Troligtvis påsyndades sammanväxtningsprocessen av backträningen. Köpet gick tillbaka och vi fick hem Alexander. Jag hade en mycket bra kontakt med veterinär Anne Haglund på Saxtorps hästklinik som tyckte att en så pass utläkt spatt inte skulle ge hälta och då framförallt inte endast på ett ben, när det var lika mycket på båda haser. Jag åkte dit med Alex för att få honom grundligt undersökt och få en egen syn på hans hälsotillstånd. Anne röntgade även hans vänstra bakknä (där problemet startade) och där fanns en bencysta. Både bencystor och spatt är något genetiskt som dessutom kan påverkas av ex. foder och mineraltillgång under de tidiga uppväxtåren. Vi köpte Alex när han var fyllda 2 år och då var han en tanig liten ponny utan muskler på sitt bakparti. En läxa som jag nu kommer att ta med mig i all framtid.

Prognosen för att Alex skulle få en fortsatt meningsfull tillvaro var oviss. Pga av cystan skulle han inte kunna tränas och tävlas på högre nivå och då kvarstod endast promenadridning. Att börja sitt liv som promenadhäst endast 5 år gammal kändes tungt, speciellt med vetskapen av att de som köper en B-ponny som promenadhäst sällan har kunskapen som krävs för att bedömma rörelsestörningar och huruvida hästen har ont eller ej vågade jag inte chansa. Vi har länge diskuterat detta med hästkunniga och veterinärer och kommit fram till detta. Inget lätt beslut att ta men har man ansvar för sitt djur tycker jag att man skall ta det och noga tänka på dess framtid. Jag hade aldrig kunnat leva med att Alex vandrade från hem till hem och hans sjukdomshistorik glömdes bort på vägen.
 På grund av återköpet och vetskapen då om hans tillstånd kunde vi inte försäkra om Alexander utan reservationer. Detta har varit en mycket kostsam historia för oss men hjärtat har fått styra även om beslutet var tungt att ta. Den 23 september fick Arhults Alexander sluta sina dagar här på jorden.