Mästerkatten i höet kommer till undsättning

Som om han läst det förra inlägget om hur råttorna dansar på stallgången så dyker Sigge upp igen lika hastigt som han försvinner. Eller är det kanske så att han ser sin chans när brorsan har husarrest? Inte för att de har slagits men något gnabb är det nog dem emellan.
Jag är glad i allafall. För när Sigge är borta så är jag oroligt, trots att han kommer hem och är rund om magen och fin i pälsen. Vart han än tar vägen så verkar det vara ett minst lika gott ställe som här hemma.

Man äger inte en katt, det är den som äger en, är lite av min filosofi. Det är omöjligt att bestämma över en katt, eller ja, åtminstonde väldigt krävande och uppfinningsuttömmande. Hur som har jag satt på Sigge ett halsband med vårt telefonnummer. Det funkade ju för några år sedan när han var ny här på gården och vandrade i väg till Löberöd 4 km bort. Vi får se om halsbandet får sitta kvar. Det vore väldigt intressant att få reda på vart han håller hus när han inte är här hos oss.