Veterinärbesök

Ibland känns det som att tråkigheter har en tendens att komma hand i hand. Under en period kan det mesta flyta på och sedan kommer någonting, följt av än mer.

I lördags blev Honey biten. Hon och en av de andra hundarna hade en meningsskiljaktighet om en sovplats. Hade det varit någon av de andra hundarna hade det antagligen slutat med två hundar som gick åt varsitt håll med spår av slem i nacken och inget mer sedan spänningen lagt sig. Men nu var Honey inblandad och då brukar det inte sluta lika väl. Hennes skinn är skört och med ens en annan hund siktar mot hennes hals blir det sår. Först syns ingenting. Jag kollade igenom henne och hann andas ut. Men strax sipprar blod fram och jag ser fler och fler bitmärken. Huden brister allt mer för var minut och det står klart att Honey behöver stygn och drän. Bara till att åka till djursjukhuset på bästa jourtid.
Vi kom hem igen rätt så snabbt och Honey mår bra och såren läker som de ska. Dock fann jag ett sår som veterinären hade missat. Det blev förlängd medicinkur och hålla tummarna för att hon slipper infektion.

Några dagar senare badade jag Sally och kände igenom henne ordentligt. Upptäckte då några diffusa knölar vid de bakre spenarna. En klump i magen isade till. Juvertumörer tänkte jag och ringde djurkliniken så snabbt jag kunde. Som vanligt med Djurkliniken i Löberöd så fick jag komma nästan på en gång. De är verkligen underbara där. Veterinären kände igenom Sally men tyckte inte att det var ett solklart fall av juvertumörer. Jag andades ut och utbrast något i stil med "ingen är gladare än jag". Men så enkelt är det inte. Knölarna finns fortfarande där. Vi beslöt därför att hålla dem under observation och bokade in en ny tid ganska snart. Sally är som vanligt men det är rätt vanligt med juvertumörer. De kommer smygande och det märks oftast inget på hunden förrän de har utvecklats och spridit sig. Så klumpen i magen finns kvar även om den lugnade sig för stunden.